Idag börjar folk att tänka om. Folk börjar inse hur världen egentligen driver oss ill vansinne. Våldtäck, det är något som folk börjar se på, bör      jar inse hur illa det är, men Sveriges lagar ser inte det som deras problem. Det är de utsattas fel. "dem får skylla sig själva om dem klär sig för utmanade eller är på fel ställe vid fel tillfälle". Jag förstår inte.

Jag blev utsatt för våldtäckt, mitt i cenrala Malmö. Jag hade träffat en kille på min "semester" med min mamma. Killen och jag hade bestämt att träffas i shoppingcentrumet, två trappor ner där det fanns toaletter som var öppna dygnet runt, och såklart träffades vi ca. 11.00 på en vanlig "jobbosdag" då de flesta medborjare ligger och sover. Han sa att han ville visa en grej inne på toaletten, han berättade att de var en hemlig sak, så dem sängde och låste dörren efter mig in till toaletten. Där inne satt 4 styccken andra killar, i ca. 16-17 år åldern. Killen jag hade träffat innan bad mig om att visa mina bröst, men jag vägrade. Han slog till mig. Ju mer jag vägrade ju slag fick jag av alla dem 5 killarna, ända tills jag låg ner helt ömmad i hela kroppen. Dem hade tejpat fast mina händer bakom ryggen på mig och dem hade ställt mig lutandes mot handfatet med ryggen emot dem. Varje gång jag ropade på hjälp slog dem mig, med hårda krytnävar på känsliga ställen som i levern, bröstkogen, tinningarna m.m Jag kände att dem klädde av mig först byxorna och sedan trosorna, sedan våldtog dem mig, plågsamt och fruktansvärt. Efter den natten låtsades jag som ingening i flera månader. Folk såg på mig att jag hade förändrats, på ett dåligt sätt. Jag åt mindre, pratade mindre, fick gråtanfaller då och då. Folk frågade men jag kunde inte berätta, dem skulle inte förstå. Jag fattade inte varför ingen hjälpte mig. Jag börjde skära mig, ca. 1 gång i veckan. Ju mer mitt liv rullade ju mer anledningar fick jag till att skära mig...